Hittills har Österbotten varit en ganska så vit fläck på den finlandssvenska deckarkartan. Också på den nordiska för den delen. Men det har ändrats på senare tid. Mycket tack vare Nilla Kjellsdotter från Oravais och en pensionerad rättspsykiater från Tranemo i Sverige som heter Christina Gustavson.
Nilla Kjellsdotter fick agera dragplåster på vår deckarkväll. Hon har just kommit ut med sin tredje Mija Wadö-deckare som heter Himmelsgården. Utgåvan av den första, I rättvisans blod, bekostade hon ännu själva men numera har hon kontrakt med stora Norstedts förlag i Sverige. För den finskspråkiga ljudboken av sin andra deckare, Flickan i Stenparken, fick hon i år finska Storytel award i kategorin Spänning och deckare.
Hennes huvudrollsinnehavare Mija Wadö bor i Oravais och arbetar vid Österbottens polisinrättning i Vasa. Hon har kontrakt med Norstedts för ytterligare en deckare. Hon har sålt över 100 000 böcker, inte illa för en finlandssvensk författare.
De andra två, Lenita Gullberg och Simon Ventus, är debutanter. De har skrivit sina böcker tillsammans med Christina Gustavson som så kallade medförfattare. Christina Gustavson, svensk författare och förläggare (Joelsgården Förlag), letade efter sådana via en tävling år 2020.
Det var många som var intresserade och deltog i tävlingen som vanns av Simon Ventus, hemma från Solf och numera bosatt i Vasa. Lenita Gullbergs tävling bidrag var så pass bra att Gustavson ville skriva också med henne. Hennes deckare, Nu har jag dig!, hann bli den första av det här unika samarbetet.
Deras deckare handlar förutom om mördaren om Emilia Lövdahl som arbetar som polis vid polisinrättningen i Österbotten. I den annars lugna staden Vasa hittas en kvinna död i ett grönområde. Det visar sig att kvinnan blivit strypt till döds. Samtidigt slits Emilias tankar mellan utredningen och bekymmer på det privata planet. Hur hanterar man ett kärleksliv under en pågående utredning?
Vinnaren Simon Ventus bidrag tog lite längre tid att publicera. Den utkom på det finlandssvenska förlaget Förlaget och sånt tar sin tid. Men nu är den här.
Den som offrar sig är rubriken. Men vem är den som offrar sig? Utan att avslöja alltför mycket kan vi berätta att mördaren står att finna i en liten och obskyr frikyrkorörelse som det finns många av i svenska Österbotten. Där samlas en skara kring förkunnaren och väckelsepredikanten Lukas Björkstrand. Han bor på en gård nära Karperöfjärden utanför Vasa. Han har inrättat en tonstudio där han bandar och klipper sina domedagsvideor som han lägger ut på Youtube. I källaren finns hans så kallade krypta i vilken hans lilla men växande skara firar sina extatiska gudstjänster under ledning av ”evangelisten” Lukas.
Mera än så ska inte avslöjas här på grund av spoiler alert.
Simon Ventus bidrag lockade alldeles särskilt eftersom det utmanar läsaren genom att ifrågasätta gängse värderingar, reflektera kring frågor som inte bara rör skuld utan även ansvar, och knyter an till förgången tid.
Christina Gustavson om Simon Ventus vinnande bidrag
Också Nilla Kjellsdotters nyaste deckare Himmelsgården utspelar sig i en frikyrklig miljö. En ren slump men frikyrkor är ju rätt ofta ganska så slutna samhällen som ägnar sig bra för deckargenren.
På Himmelsgården pågår det ett läger för tonårsflickor som leds av frikyrkans pastor Julius Wilhelmsson och församlingens allt i allo Kerstin Andersson. Flickorna som finns på lägret lider alla av ett och samma trauma. En morgon anmäls en flicka, Elin, försvunnen. Ut till Pensala åker Mija Wadö. Det är hennes första dag på jobbet efter en tre månaders sjukledighet. Snart visar det sig att Elin är död. Hennes lik hittades vid ett gammalt stenbrott som som är badplats och festställe för byns ungdomar. Elin har blivit strypt. Hon ligger på rygg med händerna knäppta och en vit ros på bröstet. Obduktionen visar att hon hade haft samlag innan hon stryptes.
Lite senare hittas en annan flicka från lägret, Nicole, död i skogen. En likadan vit ros hade placerats på marken intill trädet. Också hon hade haft samlag kort innan hon mördades. DNA-provet visar att det var en annan man hon hade legat med än Elin. Är det månne en tredje person som är mördaren?
En talrik skara hade kommit till Abramsgården för att andäktigt lyssna på de tre författarna som ömsom läste ur sina böcker. Efteråt blev det långa och intressanta samtal mellan åhörarna och författarna. Först och främst om de olika sätten att skriva och hur det är att vara medförfattare av en deckare, någonting som till exempel Nilla Kjellsdotter aldrig kunde tänka sig att göra.
