Andkil by i Vörå var den sista byn i Österbotten som genomförde storskiftet. Först i slutet av 1950-, början av 1960-talet var det dags. Storskiftet hade förvisso planerats redan innan andra världskriget men förrättningen stod stilla medan kriget pågick.
Efter kriget ville man återuppta skiftesförrättningen men det visade sig att rån hade flyttats och kartor ritats om. Andkilborna var inte redo för skiftet. Först skulle oegentligheterna rättas upp. Det var lättare sagt än gjort. Och därför dröjde det 15 år till innan man hade enats så pass att man kunde genomföra storskiftet.
Fram tills dess fanns det gamla Andkil kvar. Efter skiftet hände det som hade hänt i de flesta byarna. Byagemenskapet splittrades, gårdar flyttades till de nya ägorna eller revs, uthus och gårdsbyggnader försvann och med dem också gyttret av byggnader som stod tätt, tätt, tätt.
Det var i det här skedet de välkända Andkildioramat kom till. Den beställdes troligen av Österbottens museum i Vasa för sin basutställning. Museet ville helt enkelt visa hur en österbottnisk by såg ut innan storskiftet.
Uppdraget gick till Vöråbon Albin Svenlin som gjorde ett minst sagt imponerande arbete. Dioramat fanns sedan att beskåda för allmänheten i Österbottens museum fram till 2005. Efter det hamnade dioramat på Norrvalla och det är säkert där de flesta Vöråbor har sett det.
När simhallen och andra utrymmen renoverades från och med 2023 var dioramat i vägen och återbördades till Vasa. Där hamnade det i ett magasin. Österbottens museum hade varken plats eller intresse att utställa det.
Dioramat är inget egentligt museiföremål och hade uttjänat sitt syfte. Nu var det mest bara i vägen. I det skedet tog Österbottens museum kontakt med Abramsgården och frågade om vi ville ta emot det?
Och ja, det ville vi. Mest för att vi tycker att dioramat hör hemma här i Andtjil by och att det är intressant att kunna beskåda det här och direkt kan jämföra den gamla försvunna byn med den nya byn. Vad är borta? Vad finns kvar? Vad är ny? Genom dioramat kan man på ett åskådligt sätt levandegöra byns historia.
Men innan vi kunde ta emot det måste vi se till att det finns en plats för det. Dioramat är ingen liten sak. Som tur lät Abramsgårdens ägare Svenska litteratursällskapet renovera det stora uthuset och på det viset fick vi ett extra rum till vårt förfogande där vi tillfälligt kan förvara dioramat tills vi och byn vet var dioramats slutgiltiga plats kommer att vara.
Tillsvidare står föreningen Kultur i Andkil r.f. som dioramats nya ägare. Om någon vill titta på det är det bara att ta kontakt med Abramsgården för att komma överens om en tid.
